iidajohanson

hejsanhoppsan! (:
Jag känner att jag behöver få skriva av mig, och förlåt till alla som läser av det här och tar åt er. fråga först om det handlar om er iställer för att bli sura ..

I hela mitt liv har jag verkat glad, jag har alltid varit glad ända tills femman, så allt jobbigt började hända i min familj.. Men jag ville inte visa att något hänt utåt sett, så jag satte på det där fake leéndet och låtsades vara glad, och så har det varit ända sen dess .. även om jag oftast är glad nu för tiden, så finns det så många dagar jag inte är det, men jag klarar inte av att vika ner mig och visa att jag inte mår bra .. Jag minns en dag i sjuan, jag var jätte ledsen och mådde dåligt, och en lärare kom fram till mig och sa "Ida, ryck upp dig nu, se inte så ledsen ut", vad är det för en sak att säga? :s jag får väl också ha mina dåliga dagar? eller får jag inte det? Jag vill bara att folk ska förstå, att även vi som är glada kan ha dåliga dagar. Jag har det ganska ofta igentligen, men som sagt, jag visar inget utåt, så det är aldrig någon som får veta något..

Förlåt för att jag tråkat ut er, men det var skönt att få skriva av sig :)
hörrö, jag tycker om dig!<3